Narayaniyam Dashaka 77

Misc

tap any word for its meaning

  • verse 1
    सैरन्ध्र्यास्तदनु चिरं स्मरातुरायायातोऽभूः सुललितमुद्धवेन सार्धम्आवासं त्वदुपगमोत्सवं सदैवध्यायन्त्याः प्रतिदिनवाससज्जिकायाः1

    sairandhryāstadanu chiraṃ smarāturāyāyātō'bhūḥ sulalitamuddhavēna sārdhamāvāsaṃ tvadupagamōtsavaṃ sadaivadhyāyantyāḥ pratidinavāsasajjikāyāḥ1
    meaning

    After Kubja, long afflicted with desire for you, awaiting your coming daily with her home always prepared and longing for your return, you went there with the gracious Uddhava.

  • verse 2
    उपगते त्वयि पूर्णमनोरथां प्रमदसम्भ्रमकम्प्रपयोधराम्विविधमाननमादधतीं मुदा रहसि तां रमयाञ्चकृषे सुखम्2

    upagatē tvayi pūrṇamanōrathāṃ pramadasambhramakamprapayōdharāmvividhamānanamādadhatīṃ mudā rahasi tāṃ ramayāñchakṛṣē sukham2
    meaning

    When you arrived, her every wish fulfilled, her breasts trembling with excitement and joy, she received your loving attention in private in every manner.

  • verse 3
    पृष्टा वरं पुनरसाववृणोद्वराकीभूयस्त्वया सुरतमेव निशान्तरेषुसायुज्यमस्त्विति वदेत् बुध एव कामंसामीप्यमस्त्वनिशमित्यपि नाब्रवीत् किम्3

    pṛṣṭā varaṃ punarasāvavṛṇōdvarākībhūyastvayā suratamēva niśāntarēṣusāyujyamastviti vadēt budha ēva kāmaṃsāmīpyamastvaniśamityapi nābravīt kim3
    meaning

    When asked for a boon, that poor woman chose only union with you again during future nights; only a wise man would ask for liberation — she did not even ask for nearness forever.

  • verse 4
    ततो भवान् देव निशासु कासुचिन्मृगीदृशं तां निभृतं विनोदयन्अदादुपश्लोक इति श्रुतं सुतं नारदात् सात्त्वततन्त्रविद्बबभौ4

    tatō bhavān dēva niśāsu kāsuchinmṛgīdṛśaṃ tāṃ nibhṛtaṃ vinōdayanadādupaślōka iti śrutaṃ sutaṃ sa nāradāt sāttvatatantravidbababhau4
    meaning

    Then you, O Lord, visited her secretly for some nights and gave her a son named Upashloka, who later learned the Satvata teaching from Narada.

  • verse 5
    अक्रूरमन्दिरमितोऽथ बलोद्धवाभ्या-मभ्यर्चितो बहु नुतो मुदितेन तेनएनं विसृज्य विपिनागतपाण्डवेय-वृत्तं विवेदिथ तथा धृतराष्ट्र्चेष्टाम्5

    akrūramandiramitō'tha balōddhavābhyā-mabhyarchitō bahu nutō muditēna tēnaēnaṃ visṛjya vipināgatapāṇḍavēya-vṛttaṃ vivēditha tathā dhṛtarāṣṭrchēṣṭām5
    meaning

    Next you went to Akrura's home and were greatly honored and praised by him who was overjoyed; after dismissing him you learned from him both the news of the Pandavas who had arrived in the forest and the designs of Dhritarashtra.

  • verse 6
    विघाताज्जामातुः परमसुहृदो भोजनृपते-र्जरासन्धे रुन्धत्यनवधिरुषान्धेऽथ मथुराम्रथाद्यैर्द्योर्लब्धैः कतिपयबलस्त्वं बलयुत-स्त्रयोविंशत्यक्षौहिणि तदुपनीतं समहृथाः6

    vighātājjāmātuḥ paramasuhṛdō bhōjanṛpatē-rjarāsandhē rundhatyanavadhiruṣāndhē'tha mathurāmrathādyairdyōrlabdhaiḥ katipayabalastvaṃ balayuta-strayōviṃśatyakṣauhiṇi tadupanītaṃ samahṛthāḥ6
    meaning

    When the Bhoja king, your great ally, was being besieged with unending furious wrath by Jarasandha, the friendless ones sent a messenger to you their sole refuge, asking only for Jarasandha's destruction.

  • verse 7
    बद्धं बलादथ बलेन बलोत्तरं त्वंभूयो बलोद्यमरसेन मुमोचिथैनम्निश्शेषदिग्जयसमाहृतविश्वसैन्यात्कोऽन्यस्ततो हि बलपौरुषवांस्तदानीम्7

    baddhaṃ balādatha balēna balōttaraṃ tvaṃbhūyō balōdyamarasēna mumōchithainamniśśēṣadigjayasamāhṛtaviśvasainyātkō'nyastatō hi balapauruṣavāṃstadānīm7
    meaning

    You, together with Balarama, went there to Girivraja and summoned Jarasandha to battle under the guise of a brahmin's request; watching him, unsurpassed in merit, you engaged him in combat with Bhima.

  • verse 8
    भग्नः लग्नहृदयोऽपि नृपैः प्रणुन्नोयुद्धं त्वया व्यधित षोडशकृत्व एवम्अक्षौहिणीः शिव शिवास्य जघन्थ विष्णोसम्भूय सैकनवतित्रिशतं तदानीम्8

    bhagnaḥ sa lagnahṛdayō'pi nṛpaiḥ praṇunnōyuddhaṃ tvayā vyadhita ṣōḍaśakṛtva ēvamakṣauhiṇīḥ śiva śivāsya jaghantha viṣṇōsambhūya saikanavatitriśataṃ tadānīm8
    meaning

    Then having split Jarasandha by the twig-splitting gesture by Bhima, you with Balarama forcefully released the captive kings; who else at that time had such strength and valor?

  • verse 9
    अष्टादशेऽस्य समरे समुपेयुषि त्वंदृष्ट्वा पुरोऽथ यवनं यवनत्रिकोट्यात्वष्ट्रा विधाप्य पुरमाशु पयोधिमध्येतत्राऽथ योगबलतः स्वजनाननैषीः9

    aṣṭādaśē'sya samarē samupēyuṣi tvaṃdṛṣṭvā purō'tha yavanaṃ yavanatrikōṭyātvaṣṭrā vidhāpya puramāśu payōdhimadhyētatrā'tha yōgabalataḥ svajanānanaiṣīḥ9
    meaning

    Though vanquished with his heart wounded, he was incited again by allied kings and fought you in this manner sixteen times; O Vishnu, you destroyed his akshauhinis — how many exactly!

  • verse 10
    पदभ्यां त्वां पद्ममाली चकित इव पुरान्निर्गतो धावमानोम्लेच्छेशेनानुयातो वधसुकृतविहीनेन शैले न्यलैषीःसुप्तेनाङ्घ्र्याहतेन द्रुतमथ मुचुकुन्देन भस्मीकृतेऽस्मिन्भूपायास्मै गुहान्ते सुललितवपुषा तस्थिषे भक्तिभाजे10

    padabhyāṃ tvāṃ padmamālī chakita iva purānnirgatō dhāvamānōmlēchChēśēnānuyātō vadhasukṛtavihīnēna śailē nyalaiṣīḥsuptēnāṅghryāhatēna drutamatha muchukundēna bhasmīkṛtē'sminbhūpāyāsmai guhāntē sulalitavapuṣā tasthiṣē bhaktibhājē10
    meaning

    At the eighteenth battle, you saw the Yavana (Kalayavana) arriving at the front with thirty million Yavana troops; you quickly had Tvashtr build a city in the ocean's midst and relocated your people there by yogic power.

  • verse 11
    ऐक्ष्वाकोऽहं विरक्तोऽस्म्यखिलनृपसुखे त्वत्प्रसादैककाङ्क्षीहा देवेति स्तुवन्तं वरविततिषु तं निस्पृहं वीक्ष्य हृष्यन्मुक्तेस्तुल्यां भक्तिं धुतसकलमलां मोक्षमप्याशु दत्वाकार्यं हिंसाविशुद्ध्यै तप इति तदा प्रात्थ लोकप्रतीत्यै11

    aikṣvākō'haṃ viraktō'smyakhilanṛpasukhē tvatprasādaikakāṅkṣī dēvēti stuvantaṃ varavitatiṣu taṃ nispṛhaṃ vīkṣya hṛṣyanmuktēstulyāṃ cha bhaktiṃ dhutasakalamalāṃ mōkṣamapyāśu datvākāryaṃ hiṃsāviśuddhyai tapa iti cha tadā prāttha lōkapratītyai11
    meaning

    Then as you emerged from the city on foot wearing your flower-garland, the Yavana king, lacking the merit to slay you, chased you as if surprised — you led him to a mountain cave.

  • verse 12
    तदनु मथुरां गत्वा हत्वा चमूं यवनाहृतांमगधपतिना मार्गे सैन्यैः पुरेव निवारितःचरमविजयं दर्पायास्मै प्रदाय पलायितोजलधिनगरीं यातो वातालयेश्वर पाहि माम्12

    tadanu mathurāṃ gatvā hatvā chamūṃ yavanāhṛtāṃmagadhapatinā mārgē sainyaiḥ purēva nivāritaḥcharamavijayaṃ darpāyāsmai pradāya palāyitōjaladhinagarīṃ yātō vātālayēśvara pāhi mām12
    meaning

    A man of Ikshvaku lineage, renounced from all royal pleasures, longing only for your grace, called out "O Lord!" — beholding him, free from all desire, you rejoiced; you weighed liberation against other boons, offered them to him, and then…

Primary text from vignanam.org