Narayaniyam Dashaka 54
Misc
tap any word for its meaning
- verse 1त्वत्सेवोत्कस्सौभरिर्नाम पूर्वंकालिन्द्यन्तर्द्वादशाब्दं तपस्यन् ।मीनव्राते स्नेहवान् भोगलोलेतार्क्ष्यं साक्षादैक्षताग्रे कदाचित् ॥1॥tvatsēvōtkassaubharirnāma pūrvaṃkālindyantardvādaśābdaṃ tapasyan ।mīnavrātē snēhavān bhōgalōlētārkṣyaṃ sākṣādaikṣatāgrē kadāchit ॥1॥meaning
Saubhari, formerly a great ascetic who had spent twelve years in meditation below the Yamunā—becoming affectionate toward the school of fish—directly saw Garuḍa devouring a fish.
- verse 2त्वद्वाहं तं सक्षुधं तृक्षसूनुंमीनं कञ्चिज्जक्षतं लक्षयन् सः ।तप्तश्चित्ते शप्तवानत्र चेत्त्वंजन्तून् भोक्ता जीवितं चापि मोक्ता ॥2॥tvadvāhaṃ taṃ sakṣudhaṃ tṛkṣasūnuṃmīnaṃ kañchijjakṣataṃ lakṣayan saḥ ।taptaśchittē śaptavānatra chēttvaṃjantūn bhōktā jīvitaṃ chāpi mōktā ॥2॥meaning
Seeing that hungry son of Kaśyapa eat a fish, Saubhari cursed him: 'If you eat creatures here, you will die'—his mind was tormented.
- verse 3तस्मिन् काले कालियः क्ष्वेलदर्पात्सर्पारातेः कल्पितं भागमश्नन् ।तेन क्रोधात्त्वत्पदाम्भोजभाजापक्षक्षिप्तस्तद्दुरापं पयोऽगात् ॥3॥tasmin kālē kāliyaḥ kṣvēladarpātsarpārātēḥ kalpitaṃ bhāgamaśnan ।tēna krōdhāttvatpadāmbhōjabhājāpakṣakṣiptastaddurāpaṃ payō'gāt ॥3॥meaning
At that time Kāliya, intoxicated with the pride of his venom, was consuming the share prepared for you—by you, who bore the lotus feet, he was thrown by wing-force to that inaccessible pit.
- verse 4घोरे तस्मिन् सूरजानीरवासेतीरे वृक्षा विक्षताः क्ष्वेलवेगात् ।पक्षिव्राताः पेतुरभ्रे पतन्तःकारुण्यार्द्रं त्वन्मनस्तेन जातम् ॥4॥ghōrē tasmin sūrajānīravāsētīrē vṛkṣā vikṣatāḥ kṣvēlavēgāt ।pakṣivrātāḥ pēturabhrē patantaḥkāruṇyārdraṃ tvanmanastēna jātam ॥4॥meaning
In that dreadful river-abode of the sun-bird's enemy, the trees on the bank were withered by the venom's force; birds fell from the sky as they flew above—your mind was moved with compassion.
- verse 5काले तस्मिन्नेकदा सीरपाणिंमुक्त्वा याते यामुनं काननान्तम् ।त्वय्युद्दामग्रीष्मभीष्मोष्मतप्तागोगोपाला व्यापिबन् क्ष्वेलतोयम् ॥5॥kālē tasminnēkadā sīrapāṇiṃmuktvā yātē yāmunaṃ kānanāntam ।tvayyuddāmagrīṣmabhīṣmōṣmataptāgōgōpālā vyāpiban kṣvēlatōyam ॥5॥meaning
At that time, one day, Balarāma having departed, you went into the Yamunā's grove—the cows and cowherds, parched by the fierce summer's dreadful heat, drank the poisoned water.
- verse 6नश्यज्जीवान् विच्युतान् क्ष्मातले तान्विश्वान् पश्यन्नच्युत त्वं दयार्द्रः ।प्राप्योपान्तं जीवयामासिथ द्राक्पीयूषाम्भोवर्षिभिः श्रीकटक्षैः ॥6॥naśyajjīvān vichyutān kṣmātalē tānviśvān paśyannachyuta tvaṃ dayārdraḥ ।prāpyōpāntaṃ jīvayāmāsitha drākpīyūṣāmbhōvarṣibhiḥ śrīkaṭakṣaiḥ ॥6॥meaning
Seeing all of them fallen on the ground with their lives departing, O Acyuta—moved by compassion—you came near and quickly revived them, sprinkling the nectar-water from your gaze.
- verse 7किं किं जातो हर्षवर्षातिरेकःसर्वाङ्गेष्वित्युत्थिता गोपसङ्घाः ।दृष्ट्वाऽग्रे त्वां त्वत्कृतं तद्विदन्त-स्त्वामालिङ्गन् दृष्टनानाप्रभावाः ॥7॥kiṃ kiṃ jātō harṣavarṣātirēkaḥsarvāṅgēṣvityutthitā gōpasaṅghāḥ ।dṛṣṭvā'grē tvāṃ tvatkṛtaṃ tadvidanta-stvāmāliṅgan dṛṣṭanānāprabhāvāḥ ॥7॥meaning
What—what is this excess of joy in every limb? So the cowherd groups rose up; seeing you before them, knowing what you had done—they embraced you.
- verse 8गावश्चैवं लब्धजीवाः क्षणेनस्फीतानन्दास्त्वां च दृष्ट्वा पुरस्तात् ।द्रागावव्रुः सर्वतो हर्षबाष्पंव्यामुञ्चन्त्यो मन्दमुद्यन्निनादाः ॥8॥gāvaśchaivaṃ labdhajīvāḥ kṣaṇēnasphītānandāstvāṃ cha dṛṣṭvā purastāt ।drāgāvavruḥ sarvatō harṣabāṣpaṃvyāmuñchantyō mandamudyanninādāḥ ॥8॥meaning
So too the cows, whose lives had just been restored, seeing you standing before them—they ran from all sides toward you, joyfully shedding tears of happiness, slowly stroking with their mouths.
- verse 9रोमाञ्चोऽयं सर्वतो नः शरीरेभूयस्यन्तः काचिदानन्दमूर्छा ।आश्चर्योऽयं क्ष्वेलवेगो मुकुन्दे-त्युक्तो गोपैर्नन्दितो वन्दितोऽभूः ॥9॥rōmāñchō'yaṃ sarvatō naḥ śarīrēbhūyasyantaḥ kāchidānandamūrChā ।āścharyō'yaṃ kṣvēlavēgō mukundē-tyuktō gōpairnanditō vanditō'bhūḥ ॥9॥meaning
Our entire body has gooseflesh; within us some swoon of joy—the wonder of this venom-force before Mukunda! So said the cowherds, rejoicing and praised by bards.
- verse 10एवं भक्तान् मुक्तजीवानपि त्वंमुग्धापाङ्गैरस्तरोगांस्तनोषि ।तादृग्भूतस्फीतकारुण्यभूमारोगात् पाया वायुगेहाधिवास ॥10॥ēvaṃ bhaktān muktajīvānapi tvaṃmugdhāpāṅgairastarōgāṃstanōṣi ।tādṛgbhūtasphītakāruṇyabhūmārōgāt pāyā vāyugēhādhivāsa ॥10॥meaning
In this way you, who restore life even to the liberated—O one of vast compassion—revive those afflicted by disease with sidelong glances from your tender eyes; O dweller of the wind-abode, protect me from disease!
Primary text from vignanam.org