Narayaniyam Dashaka 54

Misc

tap any word for its meaning

  • verse 1
    त्वत्सेवोत्कस्सौभरिर्नाम पूर्वंकालिन्द्यन्तर्द्वादशाब्दं तपस्यन्मीनव्राते स्नेहवान् भोगलोलेतार्क्ष्यं साक्षादैक्षताग्रे कदाचित्1

    tvatsēvōtkassaubharirnāma pūrvaṃkālindyantardvādaśābdaṃ tapasyanmīnavrātē snēhavān bhōgalōlētārkṣyaṃ sākṣādaikṣatāgrē kadāchit1
    meaning

    Saubhari, formerly a great ascetic who had spent twelve years in meditation below the Yamunā—becoming affectionate toward the school of fish—directly saw Garuḍa devouring a fish.

  • verse 2
    त्वद्वाहं तं सक्षुधं तृक्षसूनुंमीनं कञ्चिज्जक्षतं लक्षयन् सःतप्तश्चित्ते शप्तवानत्र चेत्त्वंजन्तून् भोक्ता जीवितं चापि मोक्ता2

    tvadvāhaṃ taṃ sakṣudhaṃ tṛkṣasūnuṃmīnaṃ kañchijjakṣataṃ lakṣayan saḥtaptaśchittē śaptavānatra chēttvaṃjantūn bhōktā jīvitaṃ chāpi mōktā2
    meaning

    Seeing that hungry son of Kaśyapa eat a fish, Saubhari cursed him: 'If you eat creatures here, you will die'—his mind was tormented.

  • verse 3
    तस्मिन् काले कालियः क्ष्वेलदर्पात्सर्पारातेः कल्पितं भागमश्नन्तेन क्रोधात्त्वत्पदाम्भोजभाजापक्षक्षिप्तस्तद्दुरापं पयोऽगात्3

    tasmin kālē kāliyaḥ kṣvēladarpātsarpārātēḥ kalpitaṃ bhāgamaśnantēna krōdhāttvatpadāmbhōjabhājāpakṣakṣiptastaddurāpaṃ payō'gāt3
    meaning

    At that time Kāliya, intoxicated with the pride of his venom, was consuming the share prepared for you—by you, who bore the lotus feet, he was thrown by wing-force to that inaccessible pit.

  • verse 4
    घोरे तस्मिन् सूरजानीरवासेतीरे वृक्षा विक्षताः क्ष्वेलवेगात्पक्षिव्राताः पेतुरभ्रे पतन्तःकारुण्यार्द्रं त्वन्मनस्तेन जातम्4

    ghōrē tasmin sūrajānīravāsētīrē vṛkṣā vikṣatāḥ kṣvēlavēgātpakṣivrātāḥ pēturabhrē patantaḥkāruṇyārdraṃ tvanmanastēna jātam4
    meaning

    In that dreadful river-abode of the sun-bird's enemy, the trees on the bank were withered by the venom's force; birds fell from the sky as they flew above—your mind was moved with compassion.

  • verse 5
    काले तस्मिन्नेकदा सीरपाणिंमुक्त्वा याते यामुनं काननान्तम्त्वय्युद्दामग्रीष्मभीष्मोष्मतप्तागोगोपाला व्यापिबन् क्ष्वेलतोयम्5

    kālē tasminnēkadā sīrapāṇiṃmuktvā yātē yāmunaṃ kānanāntamtvayyuddāmagrīṣmabhīṣmōṣmataptāgōgōpālā vyāpiban kṣvēlatōyam5
    meaning

    At that time, one day, Balarāma having departed, you went into the Yamunā's grove—the cows and cowherds, parched by the fierce summer's dreadful heat, drank the poisoned water.

  • verse 6
    नश्यज्जीवान् विच्युतान् क्ष्मातले तान्विश्वान् पश्यन्नच्युत त्वं दयार्द्रःप्राप्योपान्तं जीवयामासिथ द्राक्पीयूषाम्भोवर्षिभिः श्रीकटक्षैः6

    naśyajjīvān vichyutān kṣmātalē tānviśvān paśyannachyuta tvaṃ dayārdraḥprāpyōpāntaṃ jīvayāmāsitha drākpīyūṣāmbhōvarṣibhiḥ śrīkaṭakṣaiḥ6
    meaning

    Seeing all of them fallen on the ground with their lives departing, O Acyuta—moved by compassion—you came near and quickly revived them, sprinkling the nectar-water from your gaze.

  • verse 7
    किं किं जातो हर्षवर्षातिरेकःसर्वाङ्गेष्वित्युत्थिता गोपसङ्घाःदृष्ट्वाऽग्रे त्वां त्वत्कृतं तद्विदन्त-स्त्वामालिङ्गन् दृष्टनानाप्रभावाः7

    kiṃ kiṃ jātō harṣavarṣātirēkaḥsarvāṅgēṣvityutthitā gōpasaṅghāḥdṛṣṭvā'grē tvāṃ tvatkṛtaṃ tadvidanta-stvāmāliṅgan dṛṣṭanānāprabhāvāḥ7
    meaning

    What—what is this excess of joy in every limb? So the cowherd groups rose up; seeing you before them, knowing what you had done—they embraced you.

  • verse 8
    गावश्चैवं लब्धजीवाः क्षणेनस्फीतानन्दास्त्वां दृष्ट्वा पुरस्तात्द्रागावव्रुः सर्वतो हर्षबाष्पंव्यामुञ्चन्त्यो मन्दमुद्यन्निनादाः8

    gāvaśchaivaṃ labdhajīvāḥ kṣaṇēnasphītānandāstvāṃ cha dṛṣṭvā purastātdrāgāvavruḥ sarvatō harṣabāṣpaṃvyāmuñchantyō mandamudyanninādāḥ8
    meaning

    So too the cows, whose lives had just been restored, seeing you standing before them—they ran from all sides toward you, joyfully shedding tears of happiness, slowly stroking with their mouths.

  • verse 9
    रोमाञ्चोऽयं सर्वतो नः शरीरेभूयस्यन्तः काचिदानन्दमूर्छाआश्चर्योऽयं क्ष्वेलवेगो मुकुन्दे-त्युक्तो गोपैर्नन्दितो वन्दितोऽभूः9

    rōmāñchō'yaṃ sarvatō naḥ śarīrēbhūyasyantaḥ kāchidānandamūrChāāścharyō'yaṃ kṣvēlavēgō mukundē-tyuktō gōpairnanditō vanditō'bhūḥ9
    meaning

    Our entire body has gooseflesh; within us some swoon of joy—the wonder of this venom-force before Mukunda! So said the cowherds, rejoicing and praised by bards.

  • verse 10
    एवं भक्तान् मुक्तजीवानपि त्वंमुग्धापाङ्गैरस्तरोगांस्तनोषितादृग्भूतस्फीतकारुण्यभूमारोगात् पाया वायुगेहाधिवास10

    ēvaṃ bhaktān muktajīvānapi tvaṃmugdhāpāṅgairastarōgāṃstanōṣitādṛgbhūtasphītakāruṇyabhūmārōgāt pāyā vāyugēhādhivāsa10
    meaning

    In this way you, who restore life even to the liberated—O one of vast compassion—revive those afflicted by disease with sidelong glances from your tender eyes; O dweller of the wind-abode, protect me from disease!

Primary text from vignanam.org