Narayaniyam Dashaka 33

Misc

tap any word for its meaning

  • verse 1
    वैवस्वताख्यमनुपुत्रनभागजात-नाभागनामकनरेन्द्रसुतोऽम्बरीषःसप्तार्णवावृतमहीदयितोऽपि रेमेत्वत्सङ्गिषु त्वयि मग्नमनास्सदैव1

    vaivasvatākhyamanuputranabhāgajāta-nābhāganāmakanarēndrasutō'mbarīṣaḥsaptārṇavāvṛtamahīdayitō'pi rēmētvatsaṅgiṣu tvayi cha magnamanāssadaiva1
    meaning

    Ambarisha, son of King Nabhaga, grandson of Nabhaga, son of Vaivasvata Manu — though lord of the earth girdled by seven oceans — delighted only in your devotees and was ever drowned in you.

  • verse 2
    त्वत्प्रीतये सकलमेव वितन्वतोऽस्यभक्त्यैव देव नचिरादभृथाः प्रसादम्येनास्य याचनमृतेऽप्यभिरक्षणार्थंचक्रं भवान् प्रविततार सहस्रधारम्2

    tvatprītayē sakalamēva vitanvatō'syabhaktyaiva dēva nachirādabhṛthāḥ prasādamyēnāsya yāchanamṛtē'pyabhirakṣaṇārthaṃchakraṃ bhavān pravitatāra sahasradhāram2
    meaning

    As he did everything for your pleasure through pure devotion alone, O God, you were quickly pleased; and even without his asking, for his protection you sent forth the thousand-spoked Sudarshana discus.

  • verse 3
    द्वादशीव्रतमथो भवदर्चनार्थंवर्षं दधौ मधुवने यमुनोपकण्ठेपत्न्या समं सुमनसा महतीं वितन्वन्पूजां द्विजेषु विसृजन् पशुषष्टिकोटिम्3

    sa dvādaśīvratamathō bhavadarchanārthaṃvarṣaṃ dadhau madhuvanē yamunōpakaṇṭhēpatnyā samaṃ sumanasā mahatīṃ vitanvanpūjāṃ dvijēṣu visṛjan paśuṣaṣṭikōṭim3
    meaning

    He then undertook a year-long Dwadashi-vrata for your worship at Madhuvana on the Yamuna's bank; along with his noble-minded wife he performed grand worship, giving sixty crores of cattle to brahmins.

  • verse 4
    तत्राथ पारणदिने भवदर्चनान्तेदुर्वाससाऽस्य मुनिना भवनं प्रपेदेभोक्तुं वृतश्चस नृपेण परार्तिशीलोमन्दं जगाम यमुनां नियमान्विधास्यन्4

    tatrātha pāraṇadinē bhavadarchanāntēdurvāsasā'sya muninā bhavanaṃ prapēdēbhōktuṃ vṛtaśchasa nṛpēṇa parārtiśīlōmandaṃ jagāma yamunāṃ niyamānvidhāsyan4
    meaning

    On the day of breaking the fast, after worshipping you, the sage Durvasa came to his house; invited by the king to eat, he — fond of others' favors — went slowly to the Yamuna to perform his rites.

  • verse 5
    राज्ञाऽथ पारणमुहूर्तसमाप्तिखेदा-द्वारैव पारणमकारि भवत्परेणप्राप्तो मुनिस्तदथ दिव्यदृशा विजानन्क्षिप्यन् क्रुधोद्धृतजटो विततान कृत्याम्5

    rājñā'tha pāraṇamuhūrtasamāptikhēdā-dvāraiva pāraṇamakāri bhavatparēṇaprāptō munistadatha divyadṛśā vijānankṣipyan krudhōddhṛtajaṭō vitatāna kṛtyām5
    meaning

    Troubled that the time for breaking the fast was ending, the king, with your permission, broke his fast with water alone; the sage, returning and knowing this by divine sight, flew into rage, tore out a matted lock, and created a Kritya demon.

  • verse 6
    कृत्यां तामसिधरां भुवनं दहन्ती-मग्रेऽभिवीक्ष्यनृपतिर्न पदाच्चकम्पेत्वद्भक्तबाधमभिवीक्ष्य सुदर्शनं तेकृत्यानलं शलभयन् मुनिमन्वधावीत्6

    kṛtyāṃ cha tāmasidharāṃ bhuvanaṃ dahantī-magrē'bhivīkṣyanṛpatirna padāchchakampētvadbhaktabādhamabhivīkṣya sudarśanaṃ kṛtyānalaṃ śalabhayan munimanvadhāvīt6
    meaning

    The sword-bearing Kritya blazed forward burning the worlds, but the king did not move a step; seeing it oppressing your devotee, your Sudarshana, moth-like consumed the Kritya's fire and chased the sage.

  • verse 7
    धावन्नशेषभुवनेषु भिया पश्यन्विश्वत्र चक्रमपि ते गतवान् विरिञ्चम्कः कालचक्रमतिलङ्घयतीत्यपास्तःशर्वं ययौ भवन्तमवन्दतैव7

    dhāvannaśēṣabhuvanēṣu bhiyā sa paśyanviśvatra chakramapi gatavān viriñchamkaḥ kālachakramatilaṅghayatītyapāstaḥśarvaṃ yayau sa cha bhavantamavandataiva7
    meaning

    Running through all the worlds in fear and seeing the discus everywhere, he went to Brahma; 'Who can overleap the wheel of Time?' — dismissed, he went to Shiva, and finally he bowed to you yourself.

  • verse 8
    भूयो भवन्निलयमेत्य मुनिं नमन्तंप्रोचे भवानहमृषे ननु भक्तदासःज्ञानं तपश्च विनयान्वितमेव मान्यंयाह्यम्बरीषपदमेव भजेति भूमन्8

    bhūyō bhavannilayamētya muniṃ namantaṃprōchē bhavānahamṛṣē nanu bhaktadāsaḥjñānaṃ tapaścha vinayānvitamēva mānyaṃyāhyambarīṣapadamēva bhajēti bhūman8
    meaning

    Coming back to your abode he bowed, and you said, 'O sage, I am the servant of my devotee; wisdom, austerity and humility are praiseworthy — go, worship Ambarisha's feet,' O Vast One.

  • verse 9
    तावत्समेत्य मुनिना गृहीतपादोराजाऽपसृत्य भवदस्त्रमसावनौषीत्चक्रे गते मुनिरदादखिलाशिषोऽस्मैत्वद्भक्तिमागसि कृतेऽपि कृपां शंसन्9

    tāvatsamētya muninā sa gṛhītapādōrājā'pasṛtya bhavadastramasāvanauṣītchakrē gatē muniradādakhilāśiṣō'smaitvadbhaktimāgasi kṛtē'pi kṛpāṃ cha śaṃsan9
    meaning

    Then the sage came and clasped the king's feet; the king withdrew and praised your weapon; when the discus departed, the sage gave him every blessing, praising your devotion and your mercy even toward offenders.

  • verse 10
    राजा प्रतीक्ष्य मुनिमेकसमामनाश्वान्सम्भोज्य साधु तमृषिं विसृजन् प्रसन्नम्भुक्त्वा स्वयं त्वयि ततोऽपि दृढं रतोऽभू-त्सायुज्यमाप मां पवनेश पायाः10

    rājā pratīkṣya munimēkasamāmanāśvānsambhōjya sādhu tamṛṣiṃ visṛjan prasannambhuktvā svayaṃ tvayi tatō'pi dṛḍhaṃ ratō'bhū-tsāyujyamāpa cha sa māṃ pavanēśa pāyāḥ10
    meaning

    The king, having waited for the sage for a whole year without food, fed him well, dismissed him happy, and himself ate; he became even more firmly devoted to you and attained union with you — O Lord of Guruvayur, protect me.

Primary text from vignanam.org