Narayaniyam Dashaka 17
Misc
tap any word for its meaning
- verse 1उत्तानपादनृपतेर्मनुनन्दनस्यजाया बभूव सुरुचिर्नितरामभीष्टा ।अन्या सुनीतिरिति भर्तुरनादृता सात्वामेव नित्यमगतिः शरणं गताऽभूत् ॥1॥uttānapādanṛpatērmanunandanasyajāyā babhūva suruchirnitarāmabhīṣṭā ।anyā sunītiriti bharturanādṛtā sātvāmēva nityamagatiḥ śaraṇaṃ gatā'bhūt ॥1॥meaning
The wife of Uttānapāda's son Manu was Suruci, very dear to the king; the other wife was Sunīti...
- verse 2अङ्के पितुः सुरुचिपुत्रकमुत्तमं तंदृष्ट्वा ध्रुवः किल सुनीतिसुतोऽधिरोक्ष्यन् ।आचिक्षिपे किल शिशुः सुतरां सुरुच्यादुस्सन्त्यजा खलु भवद्विमुखैरसूया ॥2॥aṅkē pituḥ suruchiputrakamuttamaṃ taṃdṛṣṭvā dhruvaḥ kila sunītisutō'dhirōkṣyan ।āchikṣipē kila śiśuḥ sutarāṃ suruchyādussantyajā khalu bhavadvimukhairasūyā ॥2॥meaning
Dhruva, Sunīti's son, seeing the other son Uttama on his father's lap, also wished to climb up...
- verse 3त्वन्मोहिते पितरि पश्यति दारवश्येदूरं दुरुक्तिनिहतः स गतो निजाम्बाम् ।साऽपि स्वकर्मगतिसन्तरणाय पुंसांत्वत्पादमेव शरणं शिशवे शशंस ॥3॥tvanmōhitē pitari paśyati dāravaśyēdūraṃ duruktinihataḥ sa gatō nijāmbām ।sā'pi svakarmagatisantaraṇāya puṃsāṃtvatpādamēva śaraṇaṃ śiśavē śaśaṃsa ॥3॥meaning
When his father, captivated by women, watched indifferently, struck by harsh words he went to his own mother; she too...
- verse 4आकर्ण्य सोऽपि भवदर्चननिश्चितात्मामानी निरेत्य नगरात् किल पञ्चवर्षः ।सन्दृष्टनारदनिवेदितमन्त्रमार्ग-स्त्वामारराध तपसा मधुकाननान्ते ॥4॥ākarṇya sō'pi bhavadarchananiśchitātmāmānī nirētya nagarāt kila pañchavarṣaḥ ।sandṛṣṭanāradanivēditamantramārga-stvāmārarādha tapasā madhukānanāntē ॥4॥meaning
Hearing this, even as a five-year-old, his mind firmly resolved on worshipping you — proudly leaving the city...
- verse 5ताते विषण्णहृदये नगरीं गतेनश्रीनारदेन परिसान्त्वितचित्तवृत्तौ ।बालस्त्वदर्पितमनाः क्रमवर्धितेननिन्ये कठोरतपसा किल पञ्चमासान् ॥5॥tātē viṣaṇṇahṛdayē nagarīṃ gatēnaśrīnāradēna parisāntvitachittavṛttau ।bālastvadarpitamanāḥ kramavardhitēnaninyē kaṭhōratapasā kila pañchamāsān ॥5॥meaning
When his father's heart was pained and the one who went to the city was comforted by Śrī Nārada — even that boy...
- verse 6तावत्तपोबलनिरुच्छ्-वसिते दिगन्तेदेवार्थितस्त्वमुदयत्करुणार्द्रचेताः ।त्वद्रूपचिद्रसनिलीनमतेः पुरस्ता-दाविर्बभूविथ विभो गरुडाधिरूढः ॥6॥tāvattapōbalaniruchCh-vasitē digantēdēvārthitastvamudayatkaruṇārdrachētāḥ ।tvadrūpachidrasanilīnamatēḥ purastā-dāvirbabhūvitha vibhō garuḍādhirūḍhaḥ ॥6॥meaning
When the power of his austerity blew to the ends of the directions, you arose, your heart melted with compassion, solicited by the gods.
- verse 7त्वद्दर्शनप्रमदभारतरङ्गितं तंदृग्भ्यां निमग्नमिव रूपरसायने ते ।तुष्टूषमाणमवगम्य कपोलदेशेसंस्पृष्टवानसि दरेण तथाऽऽदरेण ॥7॥tvaddarśanapramadabhārataraṅgitaṃ taṃdṛgbhyāṃ nimagnamiva rūparasāyanē tē ।tuṣṭūṣamāṇamavagamya kapōladēśēsaṃspṛṣṭavānasi darēṇa tathā''darēṇa ॥7॥meaning
You touched him with your conch — he who was overwhelmed by a flood of joy at your vision, as though drowned in the eye-pleasing nectar of your form.
- verse 8तावद्विबोधविमलं प्रणुवन्तमेन-माभाषथास्त्वमवगम्य तदीयभावम् ।राज्यं चिरं समनुभूय भजस्व भूयःसर्वोत्तरं ध्रुव पदं विनिवृत्तिहीनम् ॥8॥tāvadvibōdhavimalaṃ praṇuvantamēna-mābhāṣathāstvamavagamya tadīyabhāvam ।rājyaṃ chiraṃ samanubhūya bhajasva bhūyaḥsarvōttaraṃ dhruva padaṃ vinivṛttihīnam ॥8॥meaning
Then, understanding his intention, you spoke to him as he was reciting a purified and awakened hymn: 'O prince, rule the kingdom...'
- verse 9इत्यूचिषि त्वयि गते नृपनन्दनोऽसा-वानन्दिताखिलजनो नगरीमुपेतः ।रेमे चिरं भवदनुग्रहपूर्णकाम-स्ताते गते च वनमादृतराज्यभारः ॥9॥ityūchiṣi tvayi gatē nṛpanandanō'sā-vānanditākhilajanō nagarīmupētaḥ ।rēmē chiraṃ bhavadanugrahapūrṇakāma-stātē gatē cha vanamādṛtarājyabhāraḥ ॥9॥meaning
When you departed after speaking thus, that prince, who had made all the people happy, returned to the city; he delighted for a long time...
- verse 10यक्षेण देव निहते पुनरुत्तमेऽस्मिन्यक्षैः स युद्धनिरतो विरतो मनूक्त्या ।शान्त्या प्रसन्नहृदयाद्धनदादुपेता-त्त्वद्भक्तिमेव सुदृढामवृणोन्महात्मा ॥10॥yakṣēṇa dēva nihatē punaruttamē'sminyakṣaiḥ sa yuddhaniratō viratō manūktyā ।śāntyā prasannahṛdayāddhanadādupētā-ttvadbhaktimēva sudṛḍhāmavṛṇōnmahātmā ॥10॥meaning
When Uttama was slain by the Yakṣa, his lord fought the Yakṣas in battle; restrained by Manu's word...
- verse 11अन्ते भवत्पुरुषनीतविमानयातोमात्रा समं ध्रुवपदे मुदितोऽयमास्ते ।एवं स्वभृत्यजनपालनलोलधीस्त्वंवातालयाधिप निरुन्धि ममामयौघान् ॥11॥antē bhavatpuruṣanītavimānayātōmātrā samaṃ dhruvapadē muditō'yamāstē ।ēvaṃ svabhṛtyajanapālanalōladhīstvaṃvātālayādhipa nirundhi mamāmayaughān ॥11॥meaning
At the end, borne by your attendants in a celestial car, he reached Dhruva-loka together with his mother and remained there in joy. O Guruvāyurappa, thus your...
Primary text from vignanam.org