Lakshmi Nrusimha Karavalamba Stotram
Durga
tap any word for its meaning
- verse 1श्रीमत्पयोनिधिनिकेतन चक्रपाणे भोगीन्द्रभोगमणिराजित पुण्यमूर्ते ।योगीश शाश्वत शरण्य भवाब्धिपोत लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 1 ॥śrīmatpayōnidhinikētana chakrapāṇē bhōgīndrabhōgamaṇirājita puṇyamūrtē ।yōgīśa śāśvata śaraṇya bhavābdhipōta lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 1 ॥meaning
O one who dwells in the ocean, O discus-bearer, O holy form adorned with the gems on the serpent king's hoods, O lord of yogins, O eternal, O refuge — extend your hand to me, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 2ब्रह्मेन्द्ररुद्रमरुदर्ककिरीटकोटि सङ्घट्टिताङ्घ्रिकमलामलकान्तिकान्त ।लक्ष्मीलसत्कुचसरोरुहराजहंस लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 2 ॥brahmēndrarudramarudarkakirīṭakōṭi saṅghaṭṭitāṅghrikamalāmalakāntikānta ।lakṣmīlasatkuchasarōruharājahaṃsa lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 2 ॥meaning
O one whose lotus feet are touched by the crowns of Brahmā, Indra, Rudra, Maruts, and the sun in their millions, O one beautiful with Lakṣmī's lotus-breast — extend your hand, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 3संसारदावदहनाकरभीकरोरु-ज्वालावलीभिरतिदग्धतनूरुहस्य ।त्वत्पादपद्मसरसीरुहमागतस्य लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 3 ॥saṃsāradāvadahanākarabhīkarōru-jvālāvaḻībhiratidagdhatanūruhasya ।tvatpādapadmasarasīruhamāgatasya lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 3 ॥meaning
For one who has come to your foot-lotus like a bee, burning from the rows of terrible blazing flames resembling the great forest-fire of saṃsāra — extend your hand, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 4संसारजालपतिततस्य जगन्निवास सर्वेन्द्रियार्थ बडिशाग्र झषोपमस्य ।प्रोत्कम्पित प्रचुरतालुक मस्तकस्य लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 4 ॥saṃsārajālapatitatasya jagannivāsa sarvēndriyārtha baḍiśāgra jhaṣōpamasya ।prōtkampita prachuratāluka mastakasya lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 4 ॥meaning
For one fallen into the net of saṃsāra, O abode of the world, like a fish on the hook's point of all sense-objects, whose palate trembles greatly — extend your hand, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 5संसारकूमपतिघोरमगाधमूलं सम्प्राप्य दुःखशतसर्पसमाकुलस्य ।दीनस्य देव कृपया पदमागतस्य लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 5 ॥saṃsārakūmapatighōramagādhamūlaṃ samprāpya duḥkhaśatasarpasamākulasya ।dīnasya dēva kṛpayā padamāgatasya lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 5 ॥meaning
For the wretched one who has reached the terrible, immeasurably deep root of saṃsāra's whirlpool, afflicted by hundreds of suffering serpents — O God, extend your foot in compassion, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 6संसारभीकरकरीन्द्रकराभिघात निष्पीड्यमानवपुषः सकलार्तिनाश ।प्राणप्रयाणभवभीतिसमाकुलस्य लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 6 ॥saṃsārabhīkarakarīndrakarābhighāta niṣpīḍyamānavapuṣaḥ sakalārtināśa ।prāṇaprayāṇabhavabhītisamākulasya lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 6 ॥meaning
For one whose body is crushed by the blows of the terrible elephant's trunk of frightful saṃsāra, struck from all sides, fearful of the departure of life — extend your hand, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 7संसारसर्पविषदिग्धमहोग्रतीव्र दंष्ट्राग्रकोटिपरिदष्टविनष्टमूर्तेः ।नागारिवाहन सुधाब्धिनिवास शौरे लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 7 ॥saṃsārasarpaviṣadigdhamahōgratīvra daṃṣṭrāgrakōṭiparidaṣṭavinaṣṭamūrtēḥ ।nāgārivāhana sudhābdhinivāsa śaurē lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 7 ॥meaning
For one whose form is destroyed and ruined by the bite of the tip of the fang of the supremely fierce terrible serpent of worldly existence's poison — O one borne on the enemy of serpents, O ocean-dweller — extend your hand, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 8संसारवृक्षबीजमनन्तकर्म-शाखायुतं करणपत्रमनङ्गपुष्पम् ।आरुह्य दुःखफलितः चकितः दयालो लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 8 ॥saṃsāravṛkṣabījamanantakarma-śākhāyutaṃ karaṇapatramanaṅgapuṣpam ।āruhya duḥkhaphalitaḥ chakitaḥ dayāḻō lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 8 ॥meaning
Having climbed the tree of saṃsāra — with its seed of infinite karma, its branches of many senses, its leaves of the body, its flowers of desire — one who bears the terrible fruit of sorrow — extend your hand, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 9संसारसागरविशालकरालकाल नक्रग्रहग्रसितनिग्रहविग्रहस्य ।व्यग्रस्य रागनिचयोर्मिनिपीडितस्य लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 9 ॥saṃsārasāgaraviśālakarāḻakāḻa nakragrahagrasitanigrahavigrahasya ।vyagrasya rāganichayōrminipīḍitasya lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 9 ॥meaning
For one seized in the grip of the terrible dark crocodile of the vast ocean of saṃsāra, distressed, oppressed by the waves of heaps of attachment — extend your hand, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 10संसारसागरनिमज्जनमुह्यमानं दीनं विलोकय विभो करुणानिधे माम् ।प्रह्लादखेदपरिहारपरावतार लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 10 ॥saṃsārasāgaranimajjanamuhyamānaṃ dīnaṃ vilōkaya vibhō karuṇānidhē mām ।prahlādakhēdaparihāraparāvatāra lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 10 ॥meaning
Look upon me, the wretched one, sinking and bewildered in the ocean of saṃsāra, O all-pervading one, O treasure of compassion, O Prahlāda's comfort, extend your hand, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 11संसारघोरगहने चरतो मुरारे मारोग्रभीकरमृगप्रचुरार्दितस्य ।आर्तस्य मत्सरनिदाघसुदुःखितस्य लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 11 ॥saṃsāraghōragahanē charatō murārē mārōgrabhīkaramṛgaprachurārditasya ।ārtasya matsaranidāghasuduḥkhitasya lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 11 ॥meaning
For one wandering in the thick forest of terrible saṃsāra, tormented by the fierce and frightful beast of Māra, afflicted by the terrible fever of rivalry — extend your hand, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 12बद्ध्वा गले यमभटा बहु तर्जयन्त कर्षन्ति यत्र भवपाशशतैर्युतं माम् ।एकाकिनं परवशं चकितं दयालो लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 12 ॥baddhvā galē yamabhaṭā bahu tarjayanta karṣanti yatra bhavapāśaśatairyutaṃ mām ।ēkākinaṃ paravaśaṃ chakitaṃ dayāḻō lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 12 ॥meaning
Where Yama's messengers, having bound my neck, rebuke me greatly and drag me, bound with hundreds of cords of worldly existence, alone and helpless — extend your hand, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 13लक्ष्मीपते कमलनाभ सुरेश विष्णो यज्ञेश यज्ञ मधुसूदन विश्वरूप ।ब्रह्मण्य केशव जनार्दन वासुदेव लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 13 ॥lakṣmīpatē kamalanābha surēśa viṣṇō yajñēśa yajña madhusūdana viśvarūpa ।brahmaṇya kēśava janārdana vāsudēva lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 13 ॥meaning
O lord of Lakṣmī, O lotus-naveled, O lord of gods, O Viṣṇu, O lord of sacrifice, O sacrifice, O slayer of Madhu, O cosmic form; O friend of Brahmins, O Kēśava, O Janārdana — extend your hand, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 14एकेन चक्रमपरेण करेण शङ्ख-मन्येन सिन्धुतनयामवलम्ब्य तिष्ठन् ।वामेतरेण वरदाभयपद्मचिह्नं लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 14 ॥ēkēna chakramaparēṇa karēṇa śaṅkha-manyēna sindhutanayāmavalambya tiṣṭhan ।vāmētarēṇa varadābhayapadmachihnaṃ lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 14 ॥meaning
Standing with the discus in one hand and the conch in another, embracing the daughter of the ocean with one more, and the other granting boons and fearlessness — extend your hand, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 15अन्धस्य मे हृतविवेकमहाधनस्य चोरैर्महाबलिभिरिन्द्रियनामधेयैः ।मोहान्धकारकुहरे विनिपातितस्य लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 15 ॥andhasya mē hṛtavivēkamahādhanasya chōrairmahābalibhirindriyanāmadhēyaiḥ ।mōhāndhakārakuharē vinipātitasya lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 15 ॥meaning
For me the blind one, deprived of the great treasure of discrimination by powerful thieves named the sense-organs, fallen into the dark cave of delusion — extend your hand, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 16प्रह्लादनारदपराशरपुण्डरीक-व्यासादिभागवतपुङ्गवहृन्निवास ।भक्तानुरक्तपरिपालनपारिजात लक्ष्मीनृसिंह मम देहि करावलम्बम् ॥ 16 ॥prahlādanāradaparāśarapuṇḍarīka-vyāsādibhāgavatapuṅgavahṛnnivāsa ।bhaktānuraktaparipālanapārijāta lakṣmīnṛsiṃha mama dēhi karāvalambam ॥ 16 ॥meaning
O one who dwells in the hearts of eminent devotees — Prahlāda, Nārada, Parāśara, Puṇḍarīka, Vyāsa — O wish-fulfilling tree for the love of devotees, extend your hand, O Lakṣmī-Narasiṃha.
- verse 17लक्ष्मीनृसिंहचरणाब्जमधुव्रतेन स्तोत्रं कृतं शुभकरं भुवि शङ्करेण ।ये तत्पठन्ति मनुजा हरिभक्तियुक्ता-स्ते यान्ति तत्पदसरोजमखण्डरूपम् ॥ 17 ॥lakṣmīnṛsiṃhacharaṇābjamadhuvratēna stōtraṃ kṛtaṃ śubhakaraṃ bhuvi śaṅkarēṇa ।yē tatpaṭhanti manujā haribhaktiyuktā-stē yānti tatpadasarōjamakhaṇḍarūpam ॥ 17 ॥meaning
Phalashruti: this auspicious stotra was composed by Śaṅkara, a bee at the lotus feet of Lakṣmī-Narasiṃha; whoever reads it — those people...
Primary text from vignanam.org