Kalyana Vrishti Stavam
Misc
tap any word for its meaning
- verse 1कल्याणवृष्टिभिरिवामृतपूरिताभि--र्लक्ष्मीस्वयंवरणमङ्गलदीपिकाभिः ।सेवाभिरम्ब तव पादसरोजमूलेनाकारि किं मनसि भाग्यवतां जनानाम् ॥ 1 ॥kalyāṇavṛṣṭibhirivāmṛtapūritābhi--rlakṣmīsvayaṃvaraṇamaṅgaladīpikābhiḥ ।sēvābhiramba tava pādasarōjamūlēnākāri kiṃ manasi bhāgyavatāṃ janānām ॥ 1 ॥meaning
What service like showers of blessings — auspicious lamps at the self-choice of Lakshmi — has not been rendered at your lotus feet, O Mother? Whatever was in my mind.
- verse 2एतावदेव जननि स्पृहणीयमास्तेत्वद्वन्दनेषु सलिलस्थगिते च नेत्रे ।सान्निध्यमुद्यदरुणायुतसोदरस्यत्वद्विग्रहस्य परया सुधयाप्लुतस्य ॥ 2 ॥ētāvadēva janani spṛhaṇīyamāstētvadvandanēṣu salilasthagitē cha nētrē ।sānnidhyamudyadaruṇāyutasōdarasyatvadvigrahasya parayā sudhayāplutasya ॥ 2 ॥meaning
O Mother, this alone remains desirable: that the eyes be veiled with tears in worshipping you and that you be present in your form radiant as ten million rising suns.
- verse 3ईशत्वनामकलुषाः कति वा न सन्तिब्रह्मादयः प्रतिभवं प्रलयाभिभूताः ।एकः स एव जननि स्थिरसिद्धिरास्तेयः पादयोस्तव सकृत्प्रणतिं करोति ॥ 3 ॥īśatvanāmakaluṣāḥ kati vā na santibrahmādayaḥ pratibhavaṃ pralayābhibhūtāḥ ।ēkaḥ sa ēva janani sthirasiddhirāstēyaḥ pādayōstava sakṛtpraṇatiṃ karōti ॥ 3 ॥meaning
Countless beings claim the title of 'lord' — Brahma and the rest — and are destroyed at each dissolution; only the one who is steadfast at your lotus feet, O Mother, remains with stable attainment.
- verse 4लब्ध्वा सकृत्त्रिपुरसुन्दरि तावकीनंकारुण्यकन्दलितकान्तिभरं कटाक्षम् ।कन्दर्पकोटिसुभगास्त्वयि भक्तिभाजःसम्मोहयन्ति तरुणीर्भुवनत्रयेऽपि ॥ 4 ॥labdhvā sakṛttripurasundari tāvakīnaṃkāruṇyakandalitakāntibharaṃ kaṭākṣam ।kandarpakōṭisubhagāstvayi bhaktibhājaḥsammōhayanti taruṇīrbhuvanatrayē'pi ॥ 4 ॥meaning
Having once received your gracious glance, O Tripura Sundari, that glance bright with the budding of compassion — those who are your devotees become as beautiful as ten million Kamas and are overcome by delight.
- verse 5ह्रींकारमेव तव नाम गृणन्ति वेदामातस्त्रिकोणनिलये त्रिपुरे त्रिनेत्रे ।त्वत्संस्मृतौ यमभटाभिभवं विहायदीव्यन्ति नन्दनवने सह लोकपालैः ॥ 5 ॥hrīṃkāramēva tava nāma gṛṇanti vēdāmātastrikōṇanilayē tripurē trinētrē ।tvatsaṃsmṛtau yamabhaṭābhibhavaṃ vihāyadīvyanti nandanavanē saha lōkapālaiḥ ॥ 5 ॥meaning
The Vedas recite your name as Hrīm alone, O Mother who dwells in the triangle, O Tripura, O three-eyed one; those who take refuge in your remembrance abandon the terror of Yama and sport in bliss.
- verse 6हन्तुः पुरामधिगलं परिपीयमानःक्रूरः कथं न भविता गरलस्य वेगः ।नाश्वासनाय यदि मातरिदं तवार्थंदेहस्य शश्वदमृताप्लुतशीतलस्य ॥ 6 ॥hantuḥ purāmadhigalaṃ paripīyamānaḥkrūraḥ kathaṃ na bhavitā garalasya vēgaḥ ।nāśvāsanāya yadi mātaridaṃ tavārthaṃdēhasya śaśvadamṛtāplutaśītalasya ॥ 6 ॥meaning
How could the speed of the terrible poison consumed at the throat of Shiva's slayer have been harmful — unless it was for this: that your body, O Mother, has always been the vessel of nectar as a comfort to him?
- verse 7सर्वज्ञतां सदसि वाक्पटुतां प्रसूतेदेवि त्वदङ्घ्रिसरसीरुहयोः प्रणामः ।किं च स्फुरन्मकुटमुज्ज्वलमातपत्रंद्वे चामरे च महतीं वसुधां ददाति ॥ 7 ॥sarvajñatāṃ sadasi vākpaṭutāṃ prasūtēdēvi tvadaṅghrisarasīruhayōḥ praṇāmaḥ ।kiṃ cha sphuranmakuṭamujjvalamātapatraṃdvē chāmarē cha mahatīṃ vasudhāṃ dadāti ॥ 7 ॥meaning
A bow at the lotus feet of the Devi produces omniscience before an assembly, eloquence in speech; and what more — a blazing crown and two white parasols — all this the Goddess bestows.
- verse 8कल्पद्रुमैरभिमतप्रतिपादनेषुकारुण्यवारिधिभिरम्ब भवात्कटाक्षैः ।आलोकय त्रिपुरसुन्दरि मामनाथंत्वय्येव भक्तिभरितं त्वयि बद्धतृष्णम् ॥ 8 ॥kalpadrumairabhimatapratipādanēṣukāruṇyavāridhibhiramba bhavātkaṭākṣaiḥ ।ālōkaya tripurasundari māmanāthaṃtvayyēva bhaktibharitaṃ tvayi baddhatṛṣṇam ॥ 8 ॥meaning
O Tripura Sundari, look upon me the destitute with glances like wish-granting trees, like oceans of compassion, O Mother — I am devoted to you alone.
- verse 9हन्तेतरेष्वपि मनांसि निधाय चान्येभक्तिं वहन्ति किल पामरदैवतेषु ।त्वामेव देवि मनसा समनुस्मरामित्वामेव नौमि शरणं जननि त्वमेव ॥ 9 ॥hantētarēṣvapi manāṃsi nidhāya chānyēbhaktiṃ vahanti kila pāmaradaivatēṣu ।tvāmēva dēvi manasā samanusmarāmitvāmēva naumi śaraṇaṃ janani tvamēva ॥ 9 ॥meaning
Alas — others place their minds on base divinities and carry devotion; I recall you alone in my mind, O Devi, and I praise only you — forever only you.
- verse 10लक्ष्येषु सत्स्वपि कटाक्षनिरीक्षणाना--मालोकय त्रिपुरसुन्दरि मां कदाचित् ।नूनं मया तु सदृशः करुणैकपात्रंजातो जनिष्यति जनो न च जायते वा ॥ 10 ॥lakṣyēṣu satsvapi kaṭākṣanirīkṣaṇānā--mālōkaya tripurasundari māṃ kadāchit ।nūnaṃ mayā tu sadṛśaḥ karuṇaikapātraṃjātō janiṣyati janō na cha jāyatē vā ॥ 10 ॥meaning
O Tripura Sundari, even though there are other targets for the glances of your sidelong eyes — look upon me sometime; surely there is no one more deserving of compassion than one like me.
- verse 11ह्रीं ह्रीमिति प्रतिदिनं जपतां तवाख्यांकिं नाम दुर्लभमिह त्रिपुराधिवासे ।मालाकिरीटमदवारणमाननीयातान्सेवते वसुमती स्वयमेव लक्ष्मीः ॥ 11 ॥hrīṃ hrīmiti pratidinaṃ japatāṃ tavākhyāṃkiṃ nāma durlabhamiha tripurādhivāsē ।mālākirīṭamadavāraṇamānanīyātānsēvatē vasumatī svayamēva lakṣmīḥ ॥ 11 ॥meaning
For those who daily repeat your name Hrīm, what is unattainable in this abode of Tripura? Honoured by those wearing garlands and crowns and proud elephants — that glory serves them.
- verse 12सम्पत्कराणि सकलेन्द्रियनन्दनानिसाम्राज्यदाननिरतानि सरोरुहाक्षि ।त्वद्वन्दनानि दुरिताहरणोद्यतानिमामेव मातरनिशं कलयन्तु नान्यम् ॥ 12 ॥sampatkarāṇi sakalēndriyanandanānisāmrājyadānaniratāni sarōruhākṣi ।tvadvandanāni duritāharaṇōdyatānimāmēva mātaraniśaṃ kalayantu nānyam ॥ 12 ॥meaning
Worship of you is the giver of all prosperity, the delight of all senses, the giver of empire, O lotus-eyed one — it removes sin and is devoted to destroying calamity; O Mother, worship of you alone sustains me.
- verse 13कल्पोपसंहृतिषु कल्पितताण्डवस्यदेवस्य खण्डपरशोः परभैरवस्य ।पाशाङ्कुशैक्षवशरासनपुष्पबाणासा साक्षिणी विजयते तव मूर्तिरेका ॥ 13 ॥kalpōpasaṃhṛtiṣu kalpitatāṇḍavasyadēvasya khaṇḍaparaśōḥ parabhairavasya ।pāśāṅkuśaikṣavaśarāsanapuṣpabāṇāsā sākṣiṇī vijayatē tava mūrtirēkā ॥ 13 ॥meaning
She who witnessed the dance of the god at the end of each kalpa — the god who bears the half-axe, the supreme Bhairava — bearing bow of sugarcane, arrows of flowers, noose and goad — may she the witness be victorious.
- verse 14लग्नं सदा भवतु मातरिदं तवार्धंतेजः परं बहुलकुङ्कुमपङ्कशोणम् ।भास्वत्किरीटममृतांशुकलावतंसंमध्ये त्रिकोणनिलयं परमामृतार्द्रम् ॥ 14 ॥lagnaṃ sadā bhavatu mātaridaṃ tavārdhaṃtējaḥ paraṃ bahulakuṅkumapaṅkaśōṇam ।bhāsvatkirīṭamamṛtāṃśukalāvataṃsaṃmadhyē trikōṇanilayaṃ paramāmṛtārdram ॥ 14 ॥meaning
May this always be fixed in my mind, O Mother — that supreme light of yours, deep red as thick saffron paste, bearing a blazing crown, adorned with a crescent moon, dwelling in the middle of the triangle.
- verse 15ह्रींकारमेव तव नाम तदेव रूपंत्वन्नाम दुर्लभमिह त्रिपुरे गृणन्ति ।त्वत्तेजसा परिणतं वियदादिभूतंसौख्यं तनोति सरसीरुहसम्भवादेः ॥ 15 ॥hrīṃkāramēva tava nāma tadēva rūpaṃtvannāma durlabhamiha tripurē gṛṇanti ।tvattējasā pariṇataṃ viyadādibhūtaṃsaukhyaṃ tanōti sarasīruhasambhavādēḥ ॥ 15 ॥meaning
Hrīm alone is your name; that alone is your form; what is recited in this Tripura is that name; your light transforms into space and the other elements and bestows happiness.
- verse 16ह्रींकारत्रयसम्पुटेन महता मन्त्रेण सन्दीपितंस्तोत्रं यः प्रतिवासरं तव पुरो मातर्जपेन्मन्त्रवित् ।तस्य क्षोणिभुजो भवन्ति वशगा लक्ष्मीश्चिरस्थायिनीवाणी निर्मलसूक्तिभारभारिता जागर्ति दीर्घं वयः ॥ 16 ॥hrīṃkāratrayasampuṭēna mahatā mantrēṇa sandīpitaṃstōtraṃ yaḥ prativāsaraṃ tava purō mātarjapēnmantravit ।tasya kṣōṇibhujō bhavanti vaśagā lakṣmīśchirasthāyinīvāṇī nirmalasūktibhārabhāritā jāgarti dīrghaṃ vayaḥ ॥ 16 ॥meaning
He who recites this hymn kindled with the great mantra of the three Hrīm bijas before your presence daily — O Mother — on him the earth yields everything; he becomes a king; enemy kings become his servants.
- verse 17इति श्रीमत्परमहंसपरिव्राजकाचार्यस्य श्रीगोविन्दभगवत्पूज्यपादशिष्यस्य श्रीमच्छङ्करभगवतः कृतौ कल्याणवृष्टि स्तवः ।iti śrīmatparamahaṃsaparivrājakāchāryasya śrīgōvindabhagavatpūjyapādaśiṣyasya śrīmachChaṅkarabhagavataḥ kṛtau kalyāṇavṛṣṭi stavaḥ ।meaning
Colophon: Thus ends the Kalyana Vrishti Stavah — the hymn that showers auspiciousness — composed by the revered Shankaracharya, supreme renunciant and wandering teacher, disciple of the worshipful Sri Govinda Bhagavatpada.
Primary text from vignanam.org