Gita Govindam Chapter 8
Krishna
tap any word for its meaning
- verse 1॥ अष्टमः सर्गः ॥॥ विलक्ष्यलक्ष्मीपतिः ॥॥ aṣṭamaḥ sargaḥ ॥॥ vilakṣyalakṣmīpatiḥ ॥meaning
Chapter heading: Eighth Sarga — Vilakshya Lakshmipati (the shamefaced Lord of Lakshmi).
- verse 2अथ कथमपि यामिनीं विनीय स्मरशरजर्जरितापि सा प्रभाते ।अनुनयवचनं वदन्तमग्रे प्रणतमपि प्रियमाह साभ्यसूयम् ॥ 49 ॥atha kathamapi yāminīṃ vinīya smaraśarajarjaritāpi sā prabhātē ।anunayavachanaṃ vadantamagrē praṇatamapi priyamāha sābhyasūyam ॥ 49 ॥meaning
Having somehow passed the night, though wounded by the arrows of Smara (love), she at dawn spoke angrily to the Krishna who came before her entreating with words though bowed in prostration.
- verse 3॥ गीतं 17 ॥॥ gītaṃ 17 ॥meaning
Song 17 heading.
- verse 4रजनिजनितगुरुजागररागकषायितमलसनिवेशम् ।वहति नयनमनुरागमिव स्फुटमुदितरसाभिनिवेशम् ॥हरिहरि याहि माधव याहि केशव मा वद कैतववादं तामनुसर सरसीरुहलोचन या तव हरति विषादम् ॥ 50 ॥rajanijanitagurujāgararāgakaṣāyitamalasanivēśam ।vahati nayanamanurāgamiva sphuṭamuditarasābhinivēśam ॥harihari yāhi mādhava yāhi kēśava mā vada kaitavavādaṃ tāmanusara sarasīruhalōchana yā tava harati viṣādam ॥ 50 ॥meaning
Your eyes show the heavy redness of sleepless watching — go away O Madhava, speak no more deceitful words; O lotus-eyed one, follow that woman who belongs to you.
- verse 5कज्जलमलिनविलोचनचुम्बनविरचितनीलिमरूपम् ।दशनवसनमरुणं तव कृष्ण तनोति तनोरनुरूपम् ॥ 2 ॥kajjalamalinavilōchanachumbanavirachitanīlimarūpam ।daśanavasanamaruṇaṃ tava kṛṣṇa tanōti tanōranurūpam ॥ 2 ॥meaning
The blue-black look made by the kohl smudged from the kissing of the dark eyes — O Krishna, it spreads the character of your body.
- verse 6वपुरनुहरति तव स्मरसङ्गरखरनखरक्षतरेखम् ।मरकतशकलकलितकलधौतलिपिरेव रतिजयलेखम् ॥ 3 ॥vapuranuharati tava smarasaṅgarakharanakharakṣatarēkham ।marakataśakalakalitakaladhautalipirēva ratijayalēkham ॥ 3 ॥meaning
Your body bears the marks of the scratch-lines of love's battle in the nails' traces — as if it were the victory-letter of Rati written in emerald-chip script gilded with fine gold.
- verse 7चरणकमलगलदलक्तकसिक्तमिदं तव हृदयमुदारम् ।दर्शयतीव बहिर्मदनद्रुमनवकिसलयपरिवारम् ॥ 4 ॥charaṇakamalagaladalaktakasiktamidaṃ tava hṛdayamudāram ।darśayatīva bahirmadanadrumanavakisalayaparivāram ॥ 4 ॥meaning
Your generous heart, reddened by the lac from the lotus-feet that dripped down, shows as if the new shoots of the Kama-tree were branching outside.
- verse 8दशनपदं भवदधरगतं मम जनयति चेतसि खेदम् ।कथयति कथमधुनापि मया सह तव वपुरेतदभेदम् ॥ 5 ॥daśanapadaṃ bhavadadharagataṃ mama janayati chētasi khēdam ।kathayati kathamadhunāpi mayā saha tava vapurētadabhēdam ॥ 5 ॥meaning
The tooth-mark on your lower lip that came from the other woman's lips gives pain to my heart — how now does your body still show this union with her?
- verse 9बहिरिव मलिनतरं तव कृष्ण मनोऽपि भविष्यति नूनम् ।कथमथ वञ्चयसे जनमनुगतमसमशरज्वरदूनम् ॥ 6 ॥bahiriva malinataraṃ tava kṛṣṇa manō'pi bhaviṣyati nūnam ।kathamatha vañchayasē janamanugatamasamaśarajvaradūnam ॥ 6 ॥meaning
O Krishna, your mind too must certainly be even more stained inside than it is outside — how then do you deceive a person who has followed you, wretched with the fire of the unsymmetric arrow of love?
- verse 10भ्रमति भवानबलाकवलाय वनेषु किमत्र विचित्रम् ।प्रथयति पूतनिकैव वधूवधनिर्दयबालचरित्रम् ॥ 7 ॥bhramati bhavānabalākavalāya vanēṣu kimatra vichitram ।prathayati pūtanikaiva vadhūvadhanirdayabālacharitram ॥ 7 ॥meaning
O Krishna, you wander in the forests to swallow young women — what is strange about that? Even in childhood you demonstrated a character merciless toward women, as shown in the killing of Putana.
- verse 11श्रीजयदेवभणितरतिवञ्चितखण्डितयुवतिविलापम् ।शृणुत सुधामधुरं विबुधा विबुधालयतोऽपि दुरापम् ॥ 8 ॥śrījayadēvabhaṇitarativañchitakhaṇḍitayuvativilāpam ।śṛṇuta sudhāmadhuraṃ vibudhā vibudhālayatō'pi durāpam ॥ 8 ॥meaning
Phalashruti: Listen, O wise ones, to this lament of the young woman who was deceived and abandoned in love — composed by Jayadeva, honey-sweet ambrosia, more unattainable even than the gods' heaven.
- verse 12तदेवं पश्यन्त्याः प्रसरदनुरागं बहिरिव प्रियापादालक्तच्छुरितमरुणच्छायहृदयम् ।ममाद्य प्रख्यातप्रणयभरभङ्गेन कितव त्वदालोकः शोकादपि किमपि लज्जां जनयति ॥ 50 ॥tadēvaṃ paśyantyāḥ prasaradanurāgaṃ bahiriva priyāpādālaktachChuritamaruṇachChāyahṛdayam ।mamādya prakhyātapraṇayabharabhaṅgēna kitava tvadālōkaḥ śōkādapi kimapi lajjāṃ janayati ॥ 50 ॥meaning
Seeing her love spread outwardly as the lac-red of her own feet on his heart — today Krishna, with his vow of my love broken, arouses beyond sorrow an indescribable shame in me.
- verse 13॥ इति गीतगोविन्दे खण्डितावर्णने विलक्ष्यलक्ष्मीपतिर्नाम अष्ठमः सर्गः ॥॥ iti gītagōvindē khaṇḍitāvarṇanē vilakṣyalakṣmīpatirnāma aṣṭhamaḥ sargaḥ ॥meaning
Colophon: Thus in the Gita Govindam the eighth sarga named Vilakshya Lakshmipati — the description of the Khandita woman — is complete.
Primary text from vignanam.org