Gita Govindam Chapter 6

Krishna

tap any word for its meaning

  • verse 1
    षष्ठः सर्गःकुण्ठवैकुण्ठः

    ṣaṣṭhaḥ sargaḥkuṇṭhavaikuṇṭhaḥ
    meaning

    The sixth canto — 'Kuntha Vaikuntha' (Frustrated in Vaikuntha). [chapter heading]

  • verse 2
    अथ तां गन्तुमशक्तां चिरमनुरक्तां लतागृहे दृष्ट्वातच्चरितं गोविन्दे मनसिजमन्दे सखी प्राह37

    atha tāṃ gantumaśaktāṃ chiramanuraktāṃ latāgṛhē dṛṣṭvātachcharitaṃ gōvindē manasijamandē sakhī prāha37
    meaning

    Now seeing Radha long unable to come to him, deep in love, standing in the vine-bower — a sakhi speaks to Govinda about her condition.

  • verse 3
    गीतं 12

    gītaṃ 12
    meaning

    Song twelve begins. [song marker]

  • verse 4
    पश्यति दिशि दिशि रहसि भवन्तम्तदधरमधुरमधूनि पिबन्तम्नाथ हरे जगन्नाथ हरे सीदति राधा वासगृहे - ध्रुवम्1

    paśyati diśi diśi rahasi bhavantamtadadharamadhuramadhūni pibantamnātha harē jagannātha harē sīdati rādhā vāsagṛhē - dhruvam1
    meaning

    She looks in every direction in solitude thinking of you; she sips the honey of your sweet lips — O Natha Hari, O Jagannatha Hari, Radha languishes in her bower. [refrain]

  • verse 5
    त्वदभिसरणरभसेन वलन्तीपतति पदानि कियन्ति चलन्ती2

    tvadabhisaraṇarabhasēna valantīpatati padāni kiyanti chalantī2
    meaning

    Rushing eagerly to meet you she stumbles forward a few steps. [verse 2]

  • verse 6
    विहितविशदबिसकिसलयवलयाजीवति परमिह तव रतिकलया3

    vihitaviśadabisakisalayavalayājīvati paramiha tava ratikalayā3
    meaning

    She makes white lotus-stalk bangles and lives here solely for the joy of union with you. [verse 3]

  • verse 7
    मुहुरवलोकितमण्डनलीलामधुरिपुरहमिति भावनशीला4

    muhuravalōkitamaṇḍanalīlāmadhuripurahamiti bhāvanaśīlā4
    meaning

    She repeatedly observes her own adornment with the thought: 'It is Madhuripu Hari himself I am adorning for.' [verse 4]

  • verse 8
    त्वरितमुपैति कथमभिसारम्हरिरिति वदति सखीमनुवारम्5

    tvaritamupaiti na kathamabhisāramhaririti vadati sakhīmanuvāram5
    meaning

    She does not hurry to the tryst — 'Hari' she tells her sakhi again and again. [verse 5]

  • verse 9
    श्लिष्यति चुम्बति जलधरकल्पम्हरिरुपगत इति तिमिरमनल्पम्6

    śliṣyati chumbati jaladharakalpamharirupagata iti timiramanalpam6
    meaning

    She holds a dark mass she mistakes for Hari come — 'Hari has come!' she says of abundant darkness. [verse 6]

  • verse 10
    भवति विलम्बिनि विगलितलज्जाविलपति रोदिति वासकसज्जा7

    bhavati vilambini vigalitalajjāvilapati rōditi vāsakasajjā7
    meaning

    As you delay, she who awaits her lover grows shameless, weeping and crying. [verse 7]

  • verse 11
    श्रीजयदेवकवेरिदमुदितम्रसिकजनं तनुतामतिमुदितम्8

    śrījayadēvakavēridamuditamrasikajanaṃ tanutāmatimuditam8
    meaning

    This composed by the poet Shri Jayadeva — may it bring delight to those who relish rasa. [verse 8]

  • verse 12
    विपुलपुलकपालिः स्फीतसीत्कारमन्त-र्जनितजडिमकाकुव्याकुलं व्याहरन्तीतव कितव विधत्तेऽमन्दकन्दर्पचिन्तां रसजलधिनिमग्ना ध्यानलग्ना मृगाक्षी38

    vipulapulakapāliḥ sphītasītkāramanta-rjanitajaḍimakākuvyākulaṃ vyāharantītava kitava vidhattē'mandakandarpachintāṃ rasajaladhinimagnā dhyānalagnā mṛgākṣī38
    meaning

    Her body thrilling with dense horseflesh, sighing within, speech faltering and confused with frozen awkwardness — she keeps forming thoughts of you, the deceiver, her eyes submerged in the ocean of rasa, immersed in meditation.

  • verse 13
    अङ्गेष्वाभरणं करोति बहुशः पत्रेऽपि सञ्चारिणि प्राप्तं त्वां परिशङ्कते वितनुते शय्यां चिरं ध्यायतिइत्याकल्पविकल्पतल्परचनासङ्कल्पलीलाशत-व्यासक्तापि विना त्वया वरतनुर्नैषा निशां नेष्यति39

    aṅgēṣvābharaṇaṃ karōti bahuśaḥ patrē'pi sañchāriṇi prāptaṃ tvāṃ pariśaṅkatē vitanutē śayyāṃ chiraṃ dhyāyatiityākalpavikalpatalparachanāsaṅkalpalīlāśata-vyāsaktāpi vinā tvayā varatanurnaiṣā niśāṃ nēṣyati39
    meaning

    She adorns her limbs repeatedly; when a leaf stirs she imagines you have arrived; she spreads the bed for a long time dwelling in thought — occupied thus in hundreds of dreams of making a bed while imagining you — yet without you this fine-bodied one does not survive the night. [verse 38]

  • verse 14
    किं विश्राम्यसि कृष्णभोगिभवने भाण्डीरभूमीरुहि भ्रात र्याहि नदृष्टिगोचरमितस्सानन्दनन्दास्पदम्रधायावचनं तदध्वगमुखान्नन्दान्तिकेगोपतो गोविन्दस्यजयन्ति सायमतिथिप्राशस्त्यगर्भागिरः40

    kiṃ viśrāmyasi kṛṣṇabhōgibhavanē bhāṇḍīrabhūmīruhi bhrāta ryāhi nadṛṣṭigōcharamitassānandanandāspadamradhāyāvachanaṃ tadadhvagamukhānnandāntikēgōpatō gōvindasyajayanti sāyamatithiprāśastyagarbhāgiraḥ40
    meaning

    Why do you rest in the bower of Krishna's serpent? O brother, go — do not go beyond sight — to that place of ananda, Nandaa's abode; those words of Radha from wayfarers' mouths reaching Nanda's vicinity — Govinda's words at evening hold the greatness of auspicious welcome. [verse 39]

  • verse 15
    इति गीतगोविन्दे वासकसज्जावर्णने कुण्ठवैकुण्ठो नाम षष्ठः सर्गः

    iti gītagōvindē vāsakasajjāvarṇanē kuṇṭhavaikuṇṭhō nāma ṣaṣṭhaḥ sargaḥ
    meaning

    Thus ends the sixth canto named 'Kuntha Vaikuntha — the Frustrated in Vaikuntha,' describing the Vasakasajja in the Gita Govinda. [colophon]

Primary text from vignanam.org