Gita Govindam Chapter 4
Krishna
tap any word for its meaning
- verse 1॥ चतुर्थः सर्गः ॥॥ स्निग्धमधुसूदनः ॥॥ chaturthaḥ sargaḥ ॥॥ snigdhamadhusūdanaḥ ॥meaning
Section heading: The Fourth Canto — 'Snigdha Madhusudana' (The affectionate Madhusudana, Krishna gentle with tender love).
- verse 2यमुनातीरवानीरनिकुञ्जे मन्दमास्थितम् ।प्राह प्रेमभरोद्भ्रान्तं माधवं राधिकासखी ॥ 25 ॥yamunātīravānīranikuñjē mandamāsthitam ।prāha prēmabharōdbhrāntaṃ mādhavaṃ rādhikāsakhī ॥ 25 ॥meaning
On the banks of the Yamuna, in a grove of reeds, a sakhi spoke to Madhava who was languid with love.
- verse 3॥ गीतं 8 ॥॥ gītaṃ 8 ॥meaning
Song heading: Song number 8.
- verse 4निन्दति चन्दनमिन्दुकिरणमनु विन्दति खेदमधीरम् ।व्यालनिलयमिलनेन गरलमिव कलयति मलयसमीरम् ॥सा विरहे तव दीना माधव मनसिजविशिखभयादिव भावनया त्वयि लीना ॥ 1 ॥nindati chandanamindukiraṇamanu vindati khēdamadhīram ।vyālanilayamilanēna garalamiva kalayati malayasamīram ॥sā virahē tava dīnā mādhava manasijaviśikhabhayādiva bhāvanayā tvayi līnā ॥ 1 ॥meaning
She scorns sandalwood and moonbeams and suffers feverishly in distress; she regards the southern breeze mingling with camphor groves as poison in her separation from you.
- verse 5अविरलनिपतितमदनशरादिव भवदवनाय विशालम् ।स्वहृदयर्मणी वर्म करोति सजलनलिनीदलजालम् ॥ 2 ॥aviralanipatitamadanaśarādiva bhavadavanāya viśālam ।svahṛdayarmaṇī varma karōti sajalanalinīdalajālam ॥ 2 ॥meaning
Her vast heart becomes armor protecting her from the arrows of Manmatha that fall thickly, like a basket of moist lotus petals.
- verse 6कुसुमविशिखशरतल्पमनल्पविलासकलाकमनीयम् ।व्रतमिव तव परिरम्भसुखाय करोति कुसुमशयनीयम् ॥ 3 ॥kusumaviśikhaśaratalpamanalpavilāsakalākamanīyam ।vratamiva tava parirambhasukhāya karōti kusumaśayanīyam ॥ 3 ॥meaning
She prepares a bed of flowers, lovely with the arts of amorous play, as if it were a vow for the joy of your embrace.
- verse 7वहति च गलितविलोचनजलभरमाननकमलमुदारम् ।विधुमिव विकटविधुन्तुददन्तदलनगलितामृतधारम् ॥ 4 ॥vahati cha galitavilōchanajalabharamānanakamalamudāram ।vidhumiva vikaṭavidhuntudadantadalanagalitāmṛtadhāram ॥ 4 ॥meaning
Her lotus face streams with tears from flowing eyes, like the moon dripping with nectar when its rim is bitten by Rahu.
- verse 8विलिखति रहसि कुरङ्गमदेन भवन्तमसमशरभूतम् ।प्रणमति मकरमधो विनिधाय करे च शरं नवचूतम् ॥ 5 ॥vilikhati rahasi kuraṅgamadēna bhavantamasamaśarabhūtam ।praṇamati makaramadhō vinidhāya karē cha śaraṃ navachūtam ॥ 5 ॥meaning
In secret she draws you with deer-musk as the matchless archer-god, prostrating before Manmatha and placing a new mango blossom as his arrow.
- verse 9प्रतिपदमिदमपि निगतति माधव तव चरणे पतिताहम् ।त्वयि विमुखे मयि सपदि सुधानिधिरपि तनुते तनुदाहम् ॥ 6 ॥pratipadamidamapi nigatati mādhava tava charaṇē patitāham ।tvayi vimukhē mayi sapadi sudhānidhirapi tanutē tanudāham ॥ 6 ॥meaning
She repeats again and again at every step: 'Madhava, I have fallen at your feet; when you turn away from me, even the nectar-ocean brings me only burning.'
- verse 10ध्यानलयेन पुरः परिकल्प्य भवन्तमतीव दुरापम् ।विलपति हसति विषीदति रोदिति चञ्चति मुञ्चति तापम् ॥ 7 ॥dhyānalayēna puraḥ parikalpya bhavantamatīva durāpam ।vilapati hasati viṣīdati rōditi chañchati muñchati tāpam ॥ 7 ॥meaning
Imagining you vividly before her in deep meditation, yet finding you utterly unattainable, she laments, laughs, despairs, weeps, trembles, and releases her anguish.
- verse 11श्रीजयदेवभणितमिदमधिकं यदि मनसा नटनीयम् ।हरिविरहाकुलबल्लवयुवतिसखीवचनं पठनीयम् ॥ 8 ॥śrījayadēvabhaṇitamidamadhikaṃ yadi manasā naṭanīyam ।harivirahākulaballavayuvatisakhīvachanaṃ paṭhanīyam ॥ 8 ॥meaning
Phalashruti: If this song of Jayadeva, telling of the speech of the cowherd girls distressed by separation from Hari, is dear to the mind and worth dancing to, it should be recited.
- verse 12आवासो विपिनायते प्रियसखीमालापि जालायते तापोऽपि श्वसितेन दावदहनज्वालाकलापायते ।सापि त्वद्विरहेण हन्त हरिणीरूपायते हा कथं कन्दर्पोऽपि यमायते विरचयञ्शार्दूलविक्रीडितम् ॥ 26 ॥āvāsō vipināyatē priyasakhīmālāpi jālāyatē tāpō'pi śvasitēna dāvadahanajvālākalāpāyatē ।sāpi tvadvirahēṇa hanta hariṇīrūpāyatē hā kathaṃ kandarpō'pi yamāyatē virachayañśārdūlavikrīḍitam ॥ 26 ॥meaning
The grove becomes a wilderness, the garland of beloved friends becomes a snare; the heat of her breath becomes a blaze like a forest fire; she herself becomes like a doe—such is Radha in separation from you.
- verse 13॥ गीतं 9 ॥॥ gītaṃ 9 ॥meaning
Song heading: Song number 9.
- verse 14स्तनविनिहितमपि हारमुदारम् ।सा मनुते कृशतनुरतिभारम् ॥राधिका विरहे तव केशव ॥ 1 ॥stanavinihitamapi hāramudāram ।sā manutē kṛśatanuratibhāram ॥rādhikā virahē tava kēśava ॥ 1 ॥meaning
The beautiful pearl garland placed against her breast she regards as a heavy burden—O Keshava, such is Radhika in separation from you.
- verse 15सरसमसृणमपि मलयजपङ्कम् ।पश्यति विषमिव वपुषि सशङ्कम् ॥ 2 ॥sarasamasṛṇamapi malayajapaṅkam ।paśyati viṣamiva vapuṣi saśaṅkam ॥ 2 ॥meaning
She looks with suspicion at the smooth sandalwood paste applied pleasantly to her body as if it were poison.
- verse 16श्वसितपवनमनुपमपरिणाहम् ।मदनदहनमिव वहति सदाहम् ॥ 3 ॥śvasitapavanamanupamapariṇāham ।madanadahanamiva vahati sadāham ॥ 3 ॥meaning
The breath that was once incomparably wide she now bears as if it were a fire set by the god of love, always burning.
- verse 17दिशि दिशि किरति सजलकणजालम् ।नयननलिनमिव विगलितनालम् ॥ 4 ॥diśi diśi kirati sajalakaṇajālam ।nayananalinamiva vigalitanālam ॥ 4 ॥meaning
Her lotus-eye streams in every direction, its stalk dissolving, like a water-lily whose stem has broken.
- verse 18नयनविषयमपि किसलयतल्पम् ।कलयति विहितहुताशविकल्पम् ॥ 5 ॥nayanaviṣayamapi kisalayatalpam ।kalayati vihitahutāśavikalpam ॥ 5 ॥meaning
Even a bed of fresh sprouts visible to the eye she regards as a prepared fire-offering.
- verse 19त्यजति न पाणितलेन कपोलम् ।बालशशिनमिव सायमलोलम् ॥ 6 ॥tyajati na pāṇitalēna kapōlam ।bālaśaśinamiva sāyamalōlam ॥ 6 ॥meaning
She does not remove her palm from her cheek, like the young moon held motionless in the evening.
- verse 20हरिरिति हरिरिति जपति सकामम् ।विरहविहितमरणेन निकामम् ॥ 7 ॥haririti haririti japati sakāmam ।virahavihitamaraṇēna nikāmam ॥ 7 ॥meaning
She chants 'Hari, Hari' with longing, as if dying of the disease of separation, fully and without reservation.
- verse 21श्रीजयदेवभणितमिति गीतम् ।सुखयतु केशवपदमुपुनीतम् ॥ 8 ॥śrījayadēvabhaṇitamiti gītam ।sukhayatu kēśavapadamupunītam ॥ 8 ॥meaning
Phalashruti: May this song composed by Jayadeva, purified by the feet of Keshava, bring joy.
- verse 22सा रोमाञ्चति सीत्करोति विलपत्युत्क्म्पते ताम्यति ध्यायत्युद्भ्रमति प्रमीलति पतत्युद्याति मूर्च्छत्यपि ।एतावत्यतनुज्वरे वरतनुर्जीवेन्न किं ते रसात् स्वर्वैद्यप्रतिम प्रसीदसि यदि त्यक्तोऽन्यथा नान्तकः ॥ 27 ॥sā rōmāñchati sītkarōti vilapatyutkmpatē tāmyati dhyāyatyudbhramati pramīlati patatyudyāti mūrchChatyapi ।ētāvatyatanujvarē varatanurjīvēnna kiṃ tē rasāt svarvaidyapratima prasīdasi yadi tyaktō'nyathā nāntakaḥ ॥ 27 ॥meaning
She quivers, sighs, laments, trembles, is stunned, meditates, whirls, slumbers, falls, rises, swoons—such is her fever of love in the absence of the fleshless one.
- verse 23स्मरातुरां दैवतवैद्यहृद्य त्वदङ्गसङ्गामृतमात्रसाध्याम् ।विमुक्तबाधां कुरुषे न राधा-मुपेन्द्र वज्रादपि दारुणोऽसि ॥ 28 ॥smarāturāṃ daivatavaidyahṛdya tvadaṅgasaṅgāmṛtamātrasādhyām ।vimuktabādhāṃ kuruṣē na rādhā-mupēndra vajrādapi dāruṇō'si ॥ 28 ॥meaning
Radha, tormented by love's fever, can only be cured by the nectar of union with your limbs, O physician-god; yet you do not free her from her affliction—you, Upendra, are harder even than a thunderbolt.
- verse 24कन्दर्पज्वरसञ्ज्वरस्तुरतनोराश्चर्यमस्याश्चिरं चेतश्चन्दनचन्द्रमःकमलिनीचिन्तासु सन्ताम्यति ।किन्तु क्लान्तिवशेन शीतलतनुं त्वामेकमेव प्रियं ध्यायन्ती रहसि स्थिता कथमपि क्षीणा क्षणं प्राणिति ॥ 29 ॥kandarpajvarasañjvarasturatanōrāścharyamasyāśchiraṃ chētaśchandanachandramaḥkamalinīchintāsu santāmyati ।kintu klāntivaśēna śītalatanuṃ tvāmēkamēva priyaṃ dhyāyantī rahasi sthitā kathamapi kṣīṇā kṣaṇaṃ prāṇiti ॥ 29 ॥meaning
The fire of love-fever blazes unceasingly in her slender body; it is a wonder that her mind, though trying to find coolness in thoughts of sandalwood, moonlight, and lotuses, is still scorched.
- verse 25क्षणमपि विरहः पुरा न सेहे नयननिमीलनखिन्नया यया ते ।श्वसिति कथमसौ रसालशाखां चिरविरहेण विलोक्य पुष्पिताग्राम् ॥ 30 ॥kṣaṇamapi virahaḥ purā na sēhē nayananimīlanakhinnayā yayā tē ।śvasiti kathamasau rasālaśākhāṃ chiravirahēṇa vilōkya puṣpitāgrām ॥ 30 ॥meaning
She who could not endure even a moment of separation from you, who was wearied even by closing her eyes—how is she now breathing, seeing this mango branch in flower after this long separation?
- verse 26॥ इति गीतगोविन्दे स्निग्धमाधवो नाम चतुर्थः सर्गः ॥॥ iti gītagōvindē snigdhamādhavō nāma chaturthaḥ sargaḥ ॥meaning
Colophon: Thus ends the fourth canto named 'Snigdha Madhava' in the Gita Govinda.
Primary text from vignanam.org