Devi Mahatmyam Durga Saptasati Chapter 6
Durga
tap any word for its meaning
- verse 1शुम्भनिशुम्भसेनानीधूम्रलोचनवधो नाम षष्टो ध्यायः ॥śumbhaniśumbhasēnānīdhūmralōchanavadhō nāma ṣaṣṭō dhyāyaḥ ॥meaning
Heading: Sixth Chapter, named 'Slaying of Dhumralochana, general of Shumbha and Nishumbha.'
- verse 2ध्यानंनगाधीश्वर विष्त्रां फणि फणोत्तंसोरु रत्नावलीभास्वद् देह लतां निभऽउ नेत्रयोद्भासिताम् ।माला कुम्भ कपाल नीरज करां चन्द्रा अर्ध चूढाम्बरांसर्वेश्वर भैरवाङ्ग निलयां पद्मावतीचिन्तये ॥dhyānaṃnagādhīśvara viṣtrāṃ phaṇi phaṇōttṃsōru ratnāvaḻībhāsvad dēha latāṃ nibh'u nētrayōdbhāsitām ।mālā kumbha kapāla nīraja karāṃ chandrā ardha chūḍhāmbarāṃsarvēśvara bhairavāṅga nilayāṃ padmāvatīchintayē ॥meaning
Meditation: I contemplate Padmavati — mounted on the serpent-king whose hood-jewels form a shining row, her creeper-like body radiant, her eyes softly gleaming, holding in her hands garland, pot, skull and lotus, with the crescent moon as her crest, clad in garments, seated upon the body of Bhairava the lord of all.
- verse 3ऋषिरुवाच ॥1॥ṛṣiruvācha ॥1॥meaning
The sage said:
- verse 4इत्याकर्ण्य वचो देव्याः स दूतोऽमर्षपूरितः ।समाचष्ट समागम्य दैत्यराजाय विस्तरात् ॥ 2 ॥ityākarṇya vachō dēvyāḥ sa dūtō'marṣapūritaḥ ।samāchaṣṭa samāgamya daityarājāya vistarāt ॥ 2 ॥meaning
Hearing these words of the Goddess, the messenger, filled with indignation, went back and reported them in detail to the demon-king.
- verse 5तस्य दूतस्य तद्वाक्यमाकर्ण्यासुरराट् ततः ।स क्रोधः प्राह दैत्यानामधिपं धूम्रलोचनम् ॥3॥tasya dūtasya tadvākyamākarṇyāsurarāṭ tataḥ ।sa krōdhaḥ prāha daityānāmadhipaṃ dhūmralōchanam ॥3॥meaning
Hearing the messenger's report, the demon-king, in rage, spoke to Dhumralochana, chief of the Daityas:
- verse 6हे धूम्रलोचनाशु त्वं स्वसैन्य परिवारितः।तामानय बल्लाद्दुष्टां केशाकर्षण विह्वलाम् ॥4॥hē dhūmralōchanāśu tvaṃ svasainya parivāritaḥ।tāmānaya ballādduṣṭāṃ kēśākarṣaṇa vihvalām ॥4॥meaning
'O Dhumralochana! Quickly, surrounded by your own army, bring that wicked woman here by force, dragged by her hair.'
- verse 7तत्परित्राणदः कश्चिद्यदि वोत्तिष्ठतेऽपरः।स हन्तव्योऽमरोवापि यक्षो गन्धर्व एव वा ॥5॥tatparitrāṇadaḥ kaśchidyadi vōttiṣṭhatē'paraḥ।sa hantavyō'marōvāpi yakṣō gandharva ēva vā ॥5॥meaning
'Whoever rises to rescue her — be he god, yaksha or gandharva — is to be slain.'
- verse 8ऋषिरुवाच ॥6॥ṛṣiruvācha ॥6॥meaning
The sage said:
- verse 9तेनाज्ञप्तस्ततः शीघ्रं स दैत्यो धूम्रलोचनः।वृतः षष्ट्या सहस्राणां असुराणान्द्रुतंयमौ ॥6॥tēnājñaptastataḥ śīghraṃ sa daityō dhūmralōchanaḥ।vṛtaḥ ṣaṣṭyā sahasrāṇāṃ asurāṇāndrutaṃyamau ॥6॥meaning
Thus commanded, the Daitya Dhumralochana, surrounded by sixty thousand asuras, quickly went forth.
- verse 10न दृष्ट्वा तां ततो देवीं तुहिनाचल संस्थितां।जगादोच्चैः प्रयाहीति मूलं शुम्बनिशुम्भयोः ॥8॥na dṛṣṭvā tāṃ tatō dēvīṃ tuhināchala saṃsthitāṃ।jagādōchchaiḥ prayāhīti mūlaṃ śumbaniśumbhayōḥ ॥8॥meaning
Seeing the Goddess who dwelt on the snow-mountain, he loudly said, 'Come to the root of Shumbha and Nishumbha!'
- verse 11न चेत्प्रीत्याद्य भवती मद्भर्तारमुपैष्यतिततो बलान्नयाम्येष केशाकर्षणविह्वलाम् ॥9॥na chētprītyādya bhavatī madbhartāramupaiṣyatitatō balānnayāmyēṣa kēśākarṣaṇavihvalām ॥9॥meaning
'If of your own accord you do not approach my master, I will drag you by the hair by force.'
- verse 12देव्युवाच ॥10॥dēvyuvācha ॥10॥meaning
The Goddess said:
- verse 13दैत्येश्वरेण प्रहितो बलवान्बलसंवृतः।बलान्नयसि मामेवं ततः किं ते करोम्यहम् ॥11॥daityēśvarēṇa prahitō balavānbalasaṃvṛtaḥ।balānnayasi māmēvaṃ tataḥ kiṃ tē karōmyaham ॥11॥meaning
'Sent by the Daitya-lord, mighty and army-surrounded, you seek to take me by force — what shall I do to you then?'
- verse 14ऋषिरुवाच ॥12॥ṛṣiruvācha ॥12॥meaning
The sage said:
- verse 15इत्युक्तः सोऽभ्यधावत्तां असुरो धूम्रलोचनः।हूङ्कारेणैव तं भस्म सा चकाराम्बिका तदा॥13॥ityuktaḥ sō'bhyadhāvattāṃ asurō dhūmralōchanaḥ।hūṅkārēṇaiva taṃ bhasma sā chakārāmbikā tadā॥13॥meaning
Thus addressed, the demon Dhumralochana rushed at her, but with just a hum-sound Ambika reduced him to ashes.
- verse 16अथ क्रुद्धं महासैन्यं असुराणां तथाम्बिका।ववर्ष सायुकैस्तीक्ष्णैस्तथा शक्तिपरश्वधैः ॥14॥atha kruddhaṃ mahāsainyaṃ asurāṇāṃ tathāmbikā।vavarṣa sāyukaistīkṣṇaistathā śaktiparaśvadhaiḥ ॥14॥meaning
Then Ambika rained sharp arrows, spears and battle-axes upon the great army of asuras enraged against her.
- verse 17ततो धुतसटः कोपात्कृत्वा नादं सुभैरवम्।पपातासुर सेनायां सिंहो देव्याः स्ववाहनः ॥15॥tatō dhutasaṭaḥ kōpātkṛtvā nādaṃ subhairavam।papātāsura sēnāyāṃ siṃhō dēvyāḥ svavāhanaḥ ॥15॥meaning
Then, tossing its mane in fury and giving a terrifying roar, the Goddess's own vehicle, the lion, fell upon the demon army.
- verse 18कांश्चित्करप्रहारेण दैत्यानास्येन चापारान्।आक्रान्त्या चाधरेण्यान् जघान स महासुरान् ॥16॥kāṃśchitkaraprahārēṇa daityānāsyēna chāpārān।ākrāntyā chādharēṇyān jaghāna sa mahāsurān ॥16॥meaning
With blows of his paws, with his mouth, and by pressing them with his lower jaw, he slew some of the great demons.
- verse 19केषाञ्चित्पाटयामास नखैः कोष्ठानि केसरी।तथा तलप्रहारेण शिरांसि कृतवान् पृथक् ॥17॥kēṣāñchitpāṭayāmāsa nakhaiḥ kōṣṭhāni kēsarī।tathā talaprahārēṇa śirāṃsi kṛtavān pṛthak ॥17॥meaning
With his claws the lion tore open the bellies of some, and with a stroke of his paw he severed heads from others.
- verse 20विच्छिन्नबाहुशिरसः कृतास्तेन तथापरे।पपौच रुधिरं कोष्ठादन्येषां धुतकेसरः ॥18॥vichChinnabāhuśirasaḥ kṛtāstēna tathāparē।papaucha rudhiraṃ kōṣṭhādanyēṣāṃ dhutakēsaraḥ ॥18॥meaning
He rendered others headless and armless, and, shaking his mane, drank the blood from the chests of yet others.
- verse 21क्षणेन तद्बलं सर्वं क्षयं नीतं महात्मना।तेन केसरिणा देव्या वाहनेनातिकोपिना ॥19॥kṣaṇēna tadbalaṃ sarvaṃ kṣayaṃ nītaṃ mahātmanā।tēna kēsariṇā dēvyā vāhanēnātikōpinā ॥19॥meaning
In a moment the whole of that army was reduced to destruction by that great-souled, exceedingly angry lion — the Goddess's mount.
- verse 22श्रुत्वा तमसुरं देव्या निहतं धूम्रलोचनम्।बलं च क्षयितं कृत्स्नं देवी केसरिणा ततः॥20॥śrutvā tamasuraṃ dēvyā nihataṃ dhūmralōchanam।balaṃ cha kṣayitaṃ kṛtsnaṃ dēvī kēsariṇā tataḥ॥20॥meaning
Hearing that the demon Dhumralochana had been slain by the Goddess and his entire army wiped out by her lion...
- verse 23चुकोप दैत्याधिपतिः शुम्भः प्रस्फुरिताधरः।आज्ञापयामास च तौ चण्डमुण्डौ महासुरौ ॥21॥chukōpa daityādhipatiḥ śumbhaḥ prasphuritādharaḥ।ājñāpayāmāsa cha tau chaṇḍamuṇḍau mahāsurau ॥21॥meaning
...Shumbha, the lord of Daityas, his lower lip trembling, grew enraged and commanded the two great asuras Chanda and Munda.
- verse 24हेचण्ड हे मुण्ड बलैर्बहुभिः परिवारितौतत्र गच्छत गत्वा च सा समानीयतां लघु ॥22॥hēchaṇḍa hē muṇḍa balairbahubhiḥ parivāritautatra gachChata gatvā cha sā samānīyatāṃ laghu ॥22॥meaning
'O Chanda, O Munda — surrounded by many troops, go there and bring her here at once.'
- verse 25केशेष्वाकृष्य बद्ध्वा वा यदि वः संशयो युधि।तदाशेषा युधैः सर्वैर् असुरैर्विनिहन्यतां ॥23॥kēśēṣvākṛṣya baddhvā vā yadi vaḥ saṃśayō yudhi।tadāśēṣā yudhaiḥ sarvair asurairvinihanyatāṃ ॥23॥meaning
'Drag her by the hair or bind her; if there is any doubt in battle, then let all asuras with their full weaponry slay her.'
- verse 26तस्यां हतायां दुष्टायां सिंहे च विनिपातिते।शीघ्रमागम्यतां बद्वा गृहीत्वातामथाम्बिकाम् ॥24॥tasyāṃ hatāyāṃ duṣṭāyāṃ siṃhē cha vinipātitē।śīghramāgamyatāṃ badvā gṛhītvātāmathāmbikām ॥24॥meaning
'And when that wicked one is slain and the lion struck down, come back quickly bringing Ambika bound.'
- verse 27॥ स्वस्ति श्री मार्कण्डेय पुराणे सावर्निकेमन्वन्तरे देवि महत्म्ये शुम्भनिशुम्भसेनानीधूम्रलोचनवधो नाम षष्टो ध्यायः ॥॥ svasti śrī mārkaṇḍēya purāṇē sāvarnikēmanvantarē dēvi mahatmyē śumbhaniśumbhasēnānīdhūmralōchanavadhō nāma ṣaṣṭō dhyāyaḥ ॥meaning
Colophon: Thus in the Markandeya Purana, in the Savarniki Manvantara, in the Devi Mahatmya, ends the sixth chapter named 'Slaying of Dhumralochana, general of Shumbha and Nishumbha.'
- verse 28आहुतिॐ क्लीं जयन्ती साङ्गायै सशक्तिकायै सपरिवारायै सवाहनायै महाहुतिं समर्पयामि नमः स्वाहा ॥āhutiōṃ klīṃ jayantī sāṅgāyai saśaktikāyai saparivārāyai savāhanāyai mahāhutiṃ samarpayāmi namaḥ svāhā ॥meaning
Oblation: Om Klim, to Jayanti together with her limbs, powers, retinue and vehicle I offer this great oblation — salutation svaha.
Primary text from vignanam.org